Oh shit, I still suck.

Yeah, this whole writing in english thing I tried to pull off isn't really working either. I think I've got too much to think about at the moment to concentrate on sharing my life with others. I just need to focus on me me me /my favorite subject) and to be honest, I still fudging hate blogging.

I'll be back when/if I have come up with something smart or interesting.

Or maybe not.

I'm going international...

Alright, ONE last chance to do this properly, and if it doesn't work, I'll give it up forever and ever and ever. So this is apparently my idea for sticking to blogging this time, to do it in english. It's quite dorky and I do feel abit uncomfortable about it (especially knowing that some people will think I'm a total douche. Which I kind of am, I guess) BUT! I really really really need to increase my english, not only verbally, but in writing aswell. And it doesn't really matter if I talk like there is no tomorrow when I'm getting pissed with my english friends, the truth is that I've lost so much of my vocabulary and grammar skills from school so some more practise would do me good.

So what's new since the last time I tried making a comeback? I'm in a new family up in London. Adorable boys, Eddie is 3 and Jack is 16 months. The plan is to do 6 more months (5 now, came back to England from a holiday in Sweden the 7th of January) as an au pair and then I have the whole rest of my life in front of me. Or, that's how I SHOULD feel. I'm just quite anxious about it and don't really know what do to after that. Doesn't really help that I'm shit at living in the present and enjoying the moment, I seem to always find stuff to worry about. But the thought of going to uni here in England has been on my mind since last night (which is a lifetime for me), and I guess that's also why I've decided to try blogging in english, because right now the thought of studying here and only do it in english scares the hell out of me. I don't really believe in myself enough to be able to do it... Not because of low self-esteem, I know I'm one of the most awesomest people in the world, but because my english often is worse than my moms when she tries to communicate with people on holiday abroad. Bad memories from there. Don't wanna talk about it.

But yeah, that's a little bit about my current situation and wow, do I feel like just deleting everything I've just written because I feel like a total twat for doing this in english, but oh well, it was worth a shot, and maybe it feels more natural in a bit. Don't even know if I can be funny in english writing? I'll try harder next time.

Love

Your douchebag.

Jag bor här nu

Jag fick lite ångest alldeles nyss när jag skrollade längst ner på startsidan av den här bloggen bara för att se att det sista inlägget på den här sidan är skrivet i JULI. Fucking JULI. Vad är det för fel på mig? Jag skulle ha skrivit inlägg i den här bloggen VARENDA DAG. Det var det som var meningen. Att mina svennekompizar skulle följa min nya vardag här. Istället har jag snittat tre inlägg per månad.

Men jag vet också varför.

Ända sedan jag kom hit har jag vetat. Det här är inte bara mitt ettårs-äventyr. Det här är mitt nya liv. Jag bor här nu, jag har mina kompisar här. Jag har mina stammispubar och jag har mina svindyra cigaretter. Jag är för bekväm och nöjd för att bry mig om något så världsligt som att åka in till London och turista. Jag vill bara sätta mig på cykeln, trampa ner till Percy Lambert och söndagshänga med mina kompisar. Jag vill bara chilla. Det här är inget äventyr längre, det är mitt hem. Och jag gillar mitt hem.

Men ändå. Lite jävla fler blogginlägg kunde jag väl ändå ha kommit med.

Mina bästa Englandsvänner, Lucia och Charlotte. Jävla fittor <3

Älskade onsdag!

Sååååååååååååå glad över att det är onsdag idag. Eller ja, SUPERGLAD är jag kanske inte, men det är en lättnad. Jag HATAR måndagar. Jag HATAR tisdagar. På onsdagar har jag ändå kommit lite närmare till att vakna upp med ett leende.

Även fast det självfallet inte finns något sådant som en bra morgon och jag ALDRIG skulle få för mig att ens rycka lite i mungipan på morgonen, men onsdagar är bra.

Ikväll ska jag träffa vänner, ta en öl och krama ihjäl Lina som åker tillbaka till Sverige imorgon. Lina var au pair i min familj innan mig och nu har hon kommit tillbaka till England och jag VILL INTE ATT HON SKA ÅKA IGEN! Hon är så rolig att jag nästan får en liten tår i ögat av att tänka på alla roligheter hon kommit med. Kommer ju dock inte sakna hennes kalmaritiska kan jag ju säga...... Men jag pallar inte det här med att folk lämnar mig. Det var så jävla dumt att jag valde att åka hit som au pair för tänk alla au pair-kompisar jag kommer förlora när alla åker hem till sina länder och jag stannar kvar här forever and ever!? Buääähh jag vill inteeeeee..........

Jag och bajs-Lina på Zacs födelsedagsparty

Nu har jag ett släng av "nuvilljagbadö" igen

Okej, inte kanske riktigt dö, men liksom gärna gömma mig ett tag tills saker och ting börjar gå min väg och jag får lite mer tur. Livet här är inte en dans på rosor, och efter det här kommer livet nog aldrig att vara en dans på rosor. Det är inte för att jag inte trivs, det är för att det är så mycket på en gång och jag har svårt att handskas med allt, samtidigt som jag vet att det finns mycket kvar "där hemma" med. Återigen känner jag allt och inget, det gör mig galen.

Att jag dessutom verkligen inte för allt jävla smör i Småland inte kan sluta tänka på en viss person gör det inte direkt lättare heller. Hur kan det vara så svårt att bara bli kär i någon som är kär i en tillbaka. Det vore ju så bra. Jag blir dessutom inte ens kär, jag blir bara beroende av bekräftelsen och tryggheten en sådan relation medför och så känns det som att jag ska dö när jag inte längre få den. Okej, jag erkänner, mitt hjärta skippar några beat när han skickar sms och ibland får han mig att fnittra som en liten skolflicka, men kär? Nej, jag vill bara vara med honom. Och det som kanske suger mest är att jag känner mig själv och det här kommer ta åratal (är rädd att det är bokstavligt talat) att komma över. Jävla skit. Jävla jävla jävla skit. Jävla karlafan med rösten, fina leendet, tjocka, mörka håret, perfekta längden. Och jävla mig som är naiv som en tonåring och faller för minsta lilla.

Helst skulle jag bara vilja ligga i sängen i en vecka och gråta och lyssna på kärleksballader. Men jag kan inte. Inte bara för att jag faktiskt jobbar 10 timmar om dagen, utan jag kan inte gråta. Jag har försökt. Jag har försökt bli igångtriggad med musik och tankar, men ingenting. Inte en endaste liten tår i ögonvrån. Men tomheten finns där. Den delar space med ångestklumpen som kommer och går.

Inte så party med andra ord.

Det är bara jag själv som satt mig i den här jävla sitsen. Too fucking bad att jag inte har någon aning om hur jag ska ta mig ur den.

Idiot man är.

En av de bästa dagarna/nätterna i somras

Amen hej

Så ovanligt att det har gått över en månad sedan jag bloggade sist. Jag är dock fortfarande glad, ledsen och au pair-tjock så inget nytt på den här fronten. Är så jävla jävla jävla trött hela hela hela tiden också, skitjobbigt när man tar hand om två barn tio timmar om dagen. Men snart är det vår och då blir jag piggare.

Som vanligt så VILL jag blogga mer men jag har verkligen inte motivation till skiten. Här är allt som vanligt, jag älskar fortfarande England såklart men åker hem om en månad över jul och det är blandade känslor. Dessutom är jag lite heartbroken just nu och ja, det är ju inte så jätteroligt, men det är så det är och det får ta den tid det tar att lösa sig. Jag är expert på att fly från mina problem så jag har haft mycket hemlängtan de senaste veckorna, men egentligen fattar jag ju själv att inget blir bättre av att åka hem. Jag behöver stanna och lösa problemen jag har men problemet är att problemen jag har inte riktigt går att lösa med något annat än tid och jag är så jävla otålig. Och fan vad jag svär hela tiden, hemskt.

Men jag lever och mår bra. I alla fall ibland. Men så har det alltid varit och kommer alltid att vara, försöker acceptera det bara.

Nu: Se var min älskade lilla blonda skitunge har gömt sig.

Omotiverad bild från den underbara sommaren som gör mig glad!

Glad, ledsen och au pair-tjock

Jag är ett virrvarr av känslor just nu. Men å andra sidan, när jag tänker efter, så har jag väl alltid varit sån? Jag känner antingen allting eller ingenting. Och känner jag allting blir jag så förvirrad att känslorna nästan tar ut varandra och jag känner ingenting. Eller jag vet inte. Men det funkar i alla fall. Jag har överlevt och jag kommer att överleva. Det är ju bara på det viset att man kanske önskar lite granna att livet kunde vara en dans på otaggiga rosor för en jävla gångs skull.

Nog om det.

Måste måste måste måste måste skriva mer. Men jag gör ingenting värt att skriva om. Jag har blivit au pair-tjock, känner mig svullen och otymplig och även om jag alltid har varit tjock känner jag mig annorlunda nu för nu KÄNNER jag mig verkligen tjock, det måste ju bara betyda att jag har blivit tjockare. Känner mig uppsvälld, som att det nya fettet i min kropp pressas mot min hud och är redo att explodera från mitt stackars skinn...

Men nu ska jag vara nykter till nästa helg så vi får se, kanske är det bara helgens spritfetma som ligger och luras. Haaa, där försökte jag lura mig själv.

Hatar tisdagar förresten, nu är det countdown tills Linnea kommer hem som gäller. Men jag får busa med världens gosigaste, så det är ju helt okej ändå.

Jonna - Ingen dubbebebebebelhaka här inte

Dagens (skönaste) lögn

Zach: "I ate so much to lunch today so I hit everybody with my big belly and everyone had to go to the hospital"

Man ba mmm dra den om bellman också???

Passande just idag

Fick ett mail tidigare idag.

Ja, vad svarar man på det?

Kanske för att ni är ETT INKOMPETENT JÄVLA SKITFÖRETAG SOM LURAR FOLK PÅ PENGAR GENOM ATT SÄLJA PRODUKTER VARS FUNKTION INTE HÅLLER LÄNGRE ÄN EN BANANFLUGAS JÄVLA SKITLIV MEN ÄNDÅ KÄNNER ER GLADA OCH NÖJDA FÖR ATT NI LYCKAS BLÅSA IDIOTER SOM KÖPER SKITEN.

Men det var bara en gissning.

Ibland behöver ett samtal inte vara givande.

Det var ju typiskt att jag skulle gå och börja må dåligt när jag bestämt mig för att börja blogga igen. Försöker skärpa till mig.

Nu när Charlotte är borta har jag inte riktigt någon att prata med när det känns svårt och jobbigt, därför får jag vända mig till någon annan som är villig att lyssna:

Jag: Är livet lite svårt och jobbigt just nu?

Gråtande Josh, 2: Mm.

Jag: Jag tycker också att livet är svårt och jobbigt ibland.

Josh: No.

Jag: Du förstår hjärtat, jag tycker så mycket om en person.

Josh: Abajj.

Jag: Ja, en boy. Och han kanske tycker om mig med.

Josh: No.

Jag: ...Men vi kan inte vara med varandra, förstår du?

Josh: No.

Jag: Livet är inte rättvist alla gånger Joshie.

Josh: No.

Jag: Men det blir nog bra igen snart!

Josh: No.

Jag: Tack för att du lyssnade.

Josh: Ta!

Mitt fjun och jaaaag (har ej vitt klet på tungan egentligen, det är ljusets och camens fel. Ehrm.)

But sometimes it hurts instead

Just nu önskar jag att jag inte hade ett hjärta. Inte för att jag är olyckligt kär och håller på att dö av hjärtesorg för att personen finns i nämnda hjärta.

Utan för att jag inte vill leva när livet är såhär jävla orättvist mot mig.

Jag är roligare på engelska

Kan inte sluta skratta. Har ni testkört en humorblogg i Google translate någon gång? Jag är ungefär femhundra miljarder gånger roligare på engelska än på svenska!

Några Google translate favoriter:

Svenska: Det var dock allt för tillfället, nu måste jag ladda upp så jag orkar ta Zach till tennisen senare. Vill liksom helst bara ligga i sängen och äta chips.

Engelska: However, it was all for the moment, now I have to upload so I cantake Zach to the tennis later. Would like time just lying in bed andeat chips.

Svenska: Nu ska jag sluta gäspa och släpa mitt feta arsle in i duschen för lite rengöring av smutsiga kroppa.

Engelska: Now I'll stop yawning and dragging my fat ass into the shower forsome cleaning of stained cells.

Svenska: Jag vet inte vad jag hade för förväntningar när jag åkte till det här landet. Inte fan var det att man skulle supa skallen av sig och göra helt sjuka saker i alla fall.

Engelska: I do not know what I had expectations when I went to this country.How the hell was it that you would drink my head off and do quitesick stuff anyway.

Charlotte, jag älskar dig! Puss puss

Två dar i rad (!!!!!)

Here I am baby! Signed, sealed, delivered, I'M BLOGGIN!

Gäspar i vanlig ordning och borde plocka och fixa men jag har faktiskt lite tid för mig själv nu innan det är dags att jobba igen, så varför inte lägga den tiden på någonting jag verkligen avskyr, dvs blogga?

Jag tycker fortfarande att det är skitjobbigt att komma upp på morgonen. Får otrolig dödslängtan (eller ja okej, sömnlängtan är det väl) så fort jag slår upp ögonen efter att alarmet från helvetet sätts igång. Men när dagen väl har börjat flyter allt på bra. Jag och Joshie har så jävla kul ihop, han vill bara leka, skratta och gosas och jag får äta upp hans fötter så jag är mycket nöjd med val av barn.

Det var dock allt för tillfället, nu måste jag ladda upp så jag orkar ta Zach till tennisen senare. Vill liksom helst bara ligga i sängen och äta chips.

Hej.

Skolpojke å lillebruuren

Jag är tillbaka och jag ska vara tråkig

Hejsan.

Har kommit på att detta fan inte håller längre. Jag MÅSTE BÖRJA FÖREVIGA MITT AU PAIR-ÅR MED BLOGGANDE eftersom att alla fyllor gör att jag lever i en dimma och jag ej minns vad jag gjorde i helgen ens? Skoja, gjorde samma sak som alltid och jag hatälskar't. Så det så.

Men hur som helst ska jag nog bli en "idag har jag"/"idag ska jag"-bloggare, det är nog det enda som kommer att hålla bloggandet uppe ifall jag ska satsa på det igen. Jag VILL ju minnas precis ALLT, inte en enda detalj ska försvinna från minnet mitt. Men det kommer det göra om jag inte börjar skriva ner. Fast vissa saker får jag nog skaffa en dagbok till... En dagbok med femton hänglås som jag kan stoppa in i ett kassaskåp i ett stort bankvalv med sjuttio säkerhetsdörrar...........

Hur som helst. Har varit lite ups and downs senaste veckorna (mest down) men förhoppningsvis vänder det nu. Zach har börjat skolan och vi håller på att få in alla rutiner nu för hösten, vilket jag har längtat efter. Struktur i veckorna, helt utspårade fyllor på helgerna. Känns som ett bra koncept för en lyckad höst :))))

Längtar dessutom helt galet mycket efter ett paket mamma skickade från Sverjet i tisdags, innehållande kläder och annat jag är i behov av. Ber till högre makter att hon även skickade med ostbågar.... mmm.... ostbågar..........

Nu har jag ingenting mer att skriva, men jag HOPPAS SÅ JÄVLA MYCKET att jag kommer vilja skriva senast imorgon igen. Jag har faktiskt sakna att blogga. Haha skoja, hatar det fortfarande.

Puss

I'M BACK!

Så låt oss för guds skull starta denna fantastiska tisdageftermiddag med en liten lista. För att ni ska få lära känna mig, riktigt på djupet.

BRUKAR DU KOMMA I TID:
Ja, sena människor är det värsta jag vet. Fast jag biter alltid ihop, ler och säger "neeej, men det är lugnt!" fast jag mest känner för att skära halsen av mig själv.


HAR DU BRA KONDITION:
Hahahahahaha. Mmmm...


NÄR BLEV DU FOTAD SENAST:
Söndags. Igår var verkligen inte en bra dag att bli fotad på.


HUR KÄNNER DU DIG NU:
Ganska bra! Fast trött. Som vanligt.


VANLIGASTE FÄRG PÅ DINA KLÄDER:
Svart


KAN DU LAGA MAT:
Kan jag laga mat? Öhh ni snackar med bruden som ej fick vara med i Sveriges mästerkock för att jag bara skulle slå ut alla på en gång.


VAD PLUGGAR DU:
Inget. Thank fuck.


BLIR DU BRA PÅ KORT:
Enbart genom fat girl angle.


NÄR OCH VARFÖR GRÄT DU SENAST:
Igår för jag var bakis och mådde skit och älskar alla så mycket


VAR DET PINSAMT ATT SVARA PÅ DET:
Mmmm sitter här med rosiga kinder nu, ojojoj


HADE DU EN BRA KVÄLL IGÅR:
Jovars, tittade på tv och somnade tidigt. <3 Sova <3


DIN FAVORITDRYCK PÅ MORGONEN:
Apelsinjuice


ÄR DU NYTTIG:
Inte mer än average joe (hahaha skoja, medelsvensson).

HAR DU NÅGONSIN HAFT NÅGOT JOBB:
Ne va e de???? Låter vuxet


ÄR DU BLYG:

Ja, ibland *rÅdNaR IjEn*


VILKEN TID GICK DU UPP IDAG:
07.50


VILKET TV-SPEL SPELADE DU SENAST?
Donkey Kong <3


VILKET TV-SPEL ÄR DITT FAVORITSPEL?
Donkey Kong <3


HUR MYCKET KRÄVS FÖR ATT DU SKA BLI FULL?
För mycket :( *stackars plånbok*


HAR DU SPYTT OFFENTLIGT?
Ja typ


JAG SOVER:
Inte så mycket som jag borde, men jag älskar't!


VAD SA DU SENAST?
"I don't think I have anything else"


VAR DU PÅ FESTIVAL I SOMRAS?
Ja, Guilfest! Coolt!


VEM RINGER DU NÄR DU ÄR ARG/LEDSEN?:
Ingen, HATAR att prata i nallen!


VAD SKULLE DU BEHÖVA NU:
Värme. Sol. En bränna. En kram. Och en puzz


HAR DU SNYGGA SKOR:
Alltid. Men har aldrig för många

VAD VAR DET FÖRSTA DU SA I MORSE:
"Heeej killeeeen!"


HAR DU SOVIT I DIN EGEN SÄNG INATT:
Ja


HAR NÅGON ANNAN SOVIT I DIN SÄNG I NATT:
Ne :'(


HAR DU KÖRKORT:
Fuck off


ÄR DU ENSAM NU:
Ne, med Zac :')


VAD SER DU FRAM EMOT MEST DENNA VECKA?
Partie partie på fredag!

I

WhatevZ

Jag måste verkligen börja skriva någon form av dagbok, för jag hatar att blogga och det gör mig livrädd att jag någonsin ska glömma allt jag är med om här. Fast ja, hittills skulle väl alla dagboksinlägg handla om "blev full, var bakis, blev full, var bakis, blev full, var bakis" så att jag har gett mig på löftet om att vara nykter i fyra veckor känns faktiskt helt okej.

Har man varit ledig en vecka och supit varenda dag så mår man inte så himla bra över det. Speciellt inte om man har en jobbig historia med alkohol inblandat. Men jag är pretty fudging funny sober ändå, så mig gör det absolut ingenting. Jag dansade till och med nykter i lördags. Eller kanske var det en ursäkt att få gnida rumpan mot någon, men det spelar ingen roll. Cola och vatten och jag hade en fantastisk kväll.

Igår träffade jag för första gången en vän hemifrån som är i London över en vecka. Kändes fantastiskt och samtidigt fantastiskt konstigt. Jag har levt i min bubbla här i snart två månader så att träffa någon från lilla Tumba är en smula overkligt. Jag vet inte hur många gånger tanken "Sitter jag verkligen här i Hyde Park med Robert?" svepte förbi, men det var en underbar dag och jag är så tacksam för det.

Nu ska jag fortsätta vara nykter och imorgon ska jag bada i en pool och sola. Klarar. Ej. Av. Min. Blekhet.

Cheers.

Vilken tönt man är

Småler åt tanken på armen som rör sig när du dansar. "Because I'm a drummer." Åt hur du skrattar åt mina skämt. Håller mig i handen ibland. Rumpan som vickar framför mig när jag cyklar bakom för att smygtitta som ett pervo.

Gillar, gillar inte, gillar, gillar inte, gillar... Skulle, kunde, ville inte gilla. Gillar ändå och kan fan inte vänta tills det blir onsdag. Dumma mig.

Nu, London och Robbie. Blir perfekt. Tankarna på något annat än den dansande armen. Som jag gillar.

Emotionell dag

Hej från hon som fortfarande hatar att blogga.

Idag är det lördagen den 23 juli och härmed är jag ledig till och med den 8 augusti. Känns skönt. Men konstigt. Idag känns det mest konstigt, jag är lite ledsen idag tror jag. Jag är trött och fylld med känslor. Då blir jag konstig. Som den här dagen. Tänker på alla orättvisor i världen och vill bara hjälpa och göra världen till en bättre plats. Men var ska man börja? Det kommer aldrig ta slut. Det kommer alltid finnas krig, orättvisor och elände. Vad kan en liten tjej från Tumba göra åt saken.

Men jag vill ändå.

Just nu ska jag dock fokusera på det positiva i livet, för att inte låta dagen förstöras helt.

• Mina fina vänner hemma i Sverige. Gud vad jag saknar dem just idag. Vanligtvis saknar jag dem bara lite, men nu känns det som att jag verkligen verkligen verkligen saknar dem och vill träffa dem och kramas jättejättemycket. Blir tårögd när jag skriver det här för att jag saknar dem så mycket. Speciellt en person som är ledsen vill jag träffa och krama jättejättemycket. Men för att fokusera på det positiva och inte negativa. Vilken tur att jag har dem. För även om jag är borta från hemma i ett år kommer de alltid att finnas kvar. Och hur bra är det inte med såna vänner? De bästa vännerna i världen.
• Att Denises treåriga systerson Mikael säger: "Jag älskar Jonna, men hon bor jättelångt bort så jag måste skrika JÄTTEHÖGT" angående att han måste prata högt och nära datorn när jag och Denise pratar på Skype. Finare kille är svårt att hitta.
• Människorna jag lär känna här. Blir ibland helt stunned av tanken på att ödet förde oss samman. Är så glad över att träffa alla nya människor, och jag hoppas vi är vänner för livet.
• Billigt vin på Percy Lambert. Jag älskar vin. Helt enkelt.

Sådärja! Nu känner jag mig lite lite lite bättre. Finns fina saker i en värld av hemskheter också. Gäller bara att fokusera på det.

Kärlek!

D to the ö to the r

Tjena tjena.

Här ligger jag och totaldör av mensvärk och det faktum att jag måste skriva ett blogginlägg. Tur tur tur att man har hand om en tvååring som behöver sova, så att jag kan totaldö i min ensamhet utan att det drabbar någon. Känner mig inte så pepp på livet av den här smärtan direkt. Men men, man får tänka positivt. Bra att han mens nu så jag kan ligga oavbrutet under min semester nästa vecka. Hahaaaaa skoja! Men semester, det har jag minsann. I TVÅ veckor! Underbart. Ska hitt på så möe roliga saker och utforska varenda liten vrå av England. Haha skoja, men London. Okej Weybridge. Okej i alla fall försöka hitta något ställe man kan sola solarium på eftersom att det inte lär vara soligt under de veckorna iaf??

Är blekare än ett spöke nu. Äcklas verkligen av mig själv. Är inte ens såhär blek under vinterhalvåret i Sverige. Tro mig, jag älskar England, men jag hade gärna bytt mitt vänstra lilltå för lite fler soltimmar här. Det är för fan JULI!

För att ni ska kunna försöka förstå hur kallt det är här; Min italienska vän Lucia köpte en jacka här för några veckor sedan som hon använder flitigt, dag ut och dag in. Den jackan skulle hon kunna använda på vintern i Italien. Men i England i julimånad så har hon den på sig.

FATTA KALLT?

Ska krypa ner under täcket (ja, det är kallt inne med) och försöka vila av mig värken ett tag.

Hörs när vi hörs, förmodligen inte på ett bra jävla tag eftersom att jag fortfarande hatar att blogga.

Kram.