Ibland behöver ett samtal inte vara givande.

Det var ju typiskt att jag skulle gå och börja må dåligt när jag bestämt mig för att börja blogga igen. Försöker skärpa till mig.

Nu när Charlotte är borta har jag inte riktigt någon att prata med när det känns svårt och jobbigt, därför får jag vända mig till någon annan som är villig att lyssna:

Jag: Är livet lite svårt och jobbigt just nu?

Gråtande Josh, 2: Mm.

Jag: Jag tycker också att livet är svårt och jobbigt ibland.

Josh: No.

Jag: Du förstår hjärtat, jag tycker så mycket om en person.

Josh: Abajj.

Jag: Ja, en boy. Och han kanske tycker om mig med.

Josh: No.

Jag: ...Men vi kan inte vara med varandra, förstår du?

Josh: No.

Jag: Livet är inte rättvist alla gånger Joshie.

Josh: No.

Jag: Men det blir nog bra igen snart!

Josh: No.

Jag: Tack för att du lyssnade.

Josh: Ta!

Mitt fjun och jaaaag (har ej vitt klet på tungan egentligen, det är ljusets och camens fel. Ehrm.)