Glad, ledsen och au pair-tjock

Jag är ett virrvarr av känslor just nu. Men å andra sidan, när jag tänker efter, så har jag väl alltid varit sån? Jag känner antingen allting eller ingenting. Och känner jag allting blir jag så förvirrad att känslorna nästan tar ut varandra och jag känner ingenting. Eller jag vet inte. Men det funkar i alla fall. Jag har överlevt och jag kommer att överleva. Det är ju bara på det viset att man kanske önskar lite granna att livet kunde vara en dans på otaggiga rosor för en jävla gångs skull.

Nog om det.

Måste måste måste måste måste skriva mer. Men jag gör ingenting värt att skriva om. Jag har blivit au pair-tjock, känner mig svullen och otymplig och även om jag alltid har varit tjock känner jag mig annorlunda nu för nu KÄNNER jag mig verkligen tjock, det måste ju bara betyda att jag har blivit tjockare. Känner mig uppsvälld, som att det nya fettet i min kropp pressas mot min hud och är redo att explodera från mitt stackars skinn...

Men nu ska jag vara nykter till nästa helg så vi får se, kanske är det bara helgens spritfetma som ligger och luras. Haaa, där försökte jag lura mig själv.

Hatar tisdagar förresten, nu är det countdown tills Linnea kommer hem som gäller. Men jag får busa med världens gosigaste, så det är ju helt okej ändå.

Jonna - Ingen dubbebebebebelhaka här inte