Nackdelarna med att slita sig loss

Jag tror aldrig att jag i början tänkte så mycket på hur länge jag faktiskt skulle vara borta från alla, mina vänner och familj (och mina simmar). Hur mycket jag skulle sakna dem, hur ont det skulle göra. Det var det ingen som sa när jag bestämde mig för att ge mig in i det här. Fast kanske att det skulle skrämt mig så pass mycket att jag hade gett upp, och stannat kvar. Men för vad? För andra människor? Jag har ingenting annat här. Inget jobb, inga ambitioner, inga framtidsplaner. Det finns ingenting för mig här i Sverige att göra. För att citera Dr. Kelso från Scrubs: "Nothing in this world that's worth having comes easy."

Att uppfylla min dröm får vara värt uppoffringen jag måste göra. Jag vet vilka som finns kvar även fast vi inte kommer att ses ofta, jag vet att jag bara finns två och en halvtimme bort med flyg och jag vet att det här är det bästa jag kan göra för mig själv nu. Om inte annat så för att jag har köpt en flygbiljett för 900 spänn utan avbeställningsskydd.

Men just nu är jag ändå ledsen. Jag tittar på min resväska som är halvfull och har precis sagt hej då till en av mina bästa och äldsta vänner. Jag vet att jag kommer gråta mycket, mycket, mycket över detta de här dagarna jag är kvar, och säkert där borta med, men det som gör mig glad är att jag vet att jag alldeles säkert kommer gråta av lycka också.

Det är dags att sätta mig själv först i mitt liv. Och det är precis det jag gör.

Jonna - Tillfällig borderlinebrud utan dess like